Nöjesdag

Jag, Fia och grabbarna har varit på pick-nick och medeltids- marknad. Mycket trevligt. Att få känna solen mot sin bleka hud och en varm sommarbris gör mig glad trots saknaden efter farmor. Ikväll ska jag och Mats på vuxennöje med mamma och pappa på Dalhalla. Det ska bli kul, men återstår att se om jag kan koppla av utan min lilla unge.

Crazy

Eftersom vi kom hem rätt sent igår så föreslog Mats att vi skulle vara lite "wild and crazy" och beställa pizza mitt i veckan. Efter en stunds diskuterande kom vi dock fram till att riktigt så tokiga är vi inte.

Liten blir stor (eller i alla fall större)

Vår lilla parvel har hunnit bli 9 månader. Ofattbart. Alla sa innan Odin kom att tiden går så fort och jag tänkte "ja ja vilket tjat så fort kan det väl inte gå", men det gör det. Fortare än någonsin. Nu kan han sitta i kundvagn. Och äta falukorv med mos. Den här veckan ska han dessutom ha barnvakt två gånger. Idag ska vi på banken och imorgon till Dalhalla, så då ska Odins farmor till och med natta honom! Hur ska det gå? För mig...

den sista strumpan

Det råder ett lugn i lägenheten. Ute blåser det vilt. Klockan är 19.14. Alla sover utom jag. Doris i brist på bättre. Odin för natten. Mats för att orka se hela fotbollsmatchen.

Idag var det den första dagen som jag skulle vara ensam hemma sedan farmor lämnade oss. Det blev en tung dag. Farmor sa alltid att våra morgonfikastunder var en "högtidsstund" eller "dagens höjdpunkt". Det var de för mig med. Idag fick jag motstå impulsen att gå in och dricka kaffe i hennes rosa soffa som vanligt. Först nu förstår jag hur mycket farmor präglat det här huset och mitt liv. Jag går in i hennes lägenhet ibland. Går omkring där inne. Gråter. Återupplever. Luktar. Minns. Saknar. Doris viftar på svansen när jag låser upp dörren. Hon hoppas fortfarande. Hur berättar man för en hund att någon är borta för alltid? Att hon aldrig mer kommer att få små fat med matrester och frolic så fort hon piper? Att hon aldrig mer kommer att få sova middag med farmor i hennes säng?

Jag har tvättat åt farmor för sista gången idag. Aldrig trodde jag att man kunde känna sådan ångest av att hänga upp en strumpa. Men det här var inte vilken strumpa som helst, det var den sista strumpan. Jag hoppas hon trodde mig när jag sa att hon inte var till besvär. Hon var aldrig någonsin till besvär. Jag skulle gladeligen ha tvättat hennes kläder för all framtid.

Besk eftersmak

Aldrig har en kopp kaffe känts så ensam som idag. Med Odin sovandes och farmor i himlen...

Aldrig mer...

Jag har inte varit här på ett tag. Jag har inte haft lust. Har egentligen inte lust nu heller. Vår älskade farmor har lämnat jordelivet. Farmor bodde i samma hus som vi och sedan jag blev mammaledig har vi umgåtts så gott som dagligen, ibland flera gånger om dagen. Fikat, pratat, promenerat. Jag stod farmor nära redan innan, men sedan vi blev grannar har hon kommit att bli min bästa vän. Alltid där. Alltid lyssnat. Alltid berättat. Alltid full av kärlek. Nu känns det som något inom mig dött. Saknaden och tomheten som jag upplever är… obeskrivlig. Så jag lånar istället Astrids beskrivning i Ronja Rövardotter när Skalle-Per dött.

”Han har funnits jämt! Och nu finns han inte!”
Då sa Lovis:
”Mattis, du vet att ingen får finnas jämt. Vi föds och vi dör, så har det ju alltid varit, vad jämrar du om?
”Men han fattas mej” skrek Mattis. ”Han fattas mej så det skär i bröstet!”

Så är det. Hon fattas mig. Hon fattas mig så det skär i bröstet.

Som i en dimma...

och så var det dessa skitiga fönster igen då... Ett år sedan de blev tvättade och snart ser vi inte ut. Egentligen tycker jag att fönsterputsning är rätt kul. Därför förstår jag inte varför det är så svårt att göra slag i saken.

Upp och hoppa

Rutiner är till för att brytas. Fråga Odin. Efter en tid med några ljuvliga hela nätters sömn har han nu åter fått för sig att han måste äta på natten. Och han är mer bestämd än någonsin och blir riktigt förbannad om han inte får tutten fortast möjligt. Vi får ta nya tag, nu vet vi i alla fall att han faktiskt KAN sova en hel natt.

Frågan är om jag orkar gå och lägga mig

Nu har vi varit borta i två hela dagar och även om Odin verkar obemärkt så är jag fullständigt slut. Jag har blivit så van att lulla runt hemma och max ha några få softa programpunkter i veckan. Att vara borta en hel dag med bebis kräver mycket planering och packning. Igår var jag som bekant i Falun med mamma och idag har jag varit till mitt jobb, träffat kollegor och haft lönesamtal (alltså prata om vilken lön jag ska ha när jag börjar jobba), sedan upp till svärmor där Odin var och senare vidare på syjunta. Tillbaka och hämta Odin och sedan hem. Pust! Allt har dock gått bra. Nästan för bra, Odin verkade inte ha saknat mig det minsta. Reagerade lika lite när jag kom tillbaka som hade jag varit på toa, det är så klart skönt att han trivs och är trygg hos sin farmor, men ändå... Lönesamtalet som jag gruvade mig lite för var inte alls farligt. Vi pratade i en timme och tjugo minuter (!) och jag hade svar på alla frågor och fick faktiskt mer lön än jag förväntat mig. Men det var nog tack vare att jag hade mansröst idag. Män får ju i regel högre lön och imorse vaknade jag med en riktigt whiskystämma.

Ingen shopoholic här inte

Vad har hänt? Jag har totalt tappat förmågan att handla kläder (och det är kanske lika bra det med tanke på ekonomin). Idag skjutsade jag mamma till Falun då hon skulle ta bort gipset från sin artrosopererade hand. Naturligtvis kunde vi inte låta bli att gå en sväng på stan. Jag hade bestämt mig för att titta på något åt mig själv och inte bara åt Odin, men gick raka vägen till barnavdelningarna ändå. Det är så mycket lättare att köpa kläder åt Odin. Jag har ju inte samma kropp längre. Inte samma koll. Inte samma energi och inte samma inkomst som förut. Och vad är det för mode nu egentligen? Jag hittade inte en enda överdel som jag fastnade för. Alla dessa grälla färger och pasteller - det är inte jag. Ett par byxor och ett par skor blev det i alla fall till slut tack vare mamsens uppmuntran. Tack mamma.

Sörja

Vad gör ni en kväll som denna? Vi rensar avlopp så slemmet skvätter. Mycket trevligt. Det har korkat igen överallt. I duschen. Diskmaskinen. Handfatet. I det sistnämnda hittade vi två papiljottpinnar från tanten som bodde här innan. Varför kan ingen uppfinna avlopp som det inte blir stopp i? Vore jag lite mer tekniskt begåvad skulle jag göra det själv och bli miljonär.

2-årsjubileum

Hipp Hurra för bloggen! Idag firar min blogg två år. Tänk att jag delat med mig av mitt liv och allt som hör därtill så länge. Visst har jag funderat på att sluta ibland, men det har blivit ett beroende och jag fortsätter så länge det är kul.

Igår var det den stora barbecuedagen då vi skulle inviga vår nya grill. Så var i alla fall tanken. Men plötlsigt kom vi på att vi var vrålhungriga, och grillning i all ära men någon snabbmat är det inte, så det blev fredagens rester istället. Det är så typiskt oss, vi planerar, diskuterar, handlar och förbereder men sen blir vi hux flux darriga av hunger och det slutar med rester eller pizza. Ikväll gör vi ett nytt försök.

Tittade ni på eurovision song contest? Vi tittade men zappade en del. Gäsp. Så samma samma. Alla dessa åmande lättklädda tjejer. Räknade ut att av 25 bidrag var 14 ensamma kvinnliga artister. 5 var ensamma män. Vi gav upp vid elva, här går gonggongen klockan fem på morgonen så det är inte så smart att sitta uppe till tolv. Jag hade på känn att Malena skulle floppa. Jag hade också på känn att Norge skulle vinna. Så idag går jag runt och känner mig som ett schlagerorakel. Rysslands bidrag är värt en kommentar. Oh my god! En kvinna som står och vrålar "mamma" med plågad min under tiden flera storbildsskärmar visar henne då hon åldras. I slutet på låten har hon blivit gråhårig och rynkig och gråter. Det är uppenbart att Ryssland inte vill riskera att få arrangera tävlingen två år i rad.

Allt på M

Jag har blivit utmanad av Jonna och för en gångs skull antar jag utamaningen. Alla svar måste börja på första bokstaven i mitt namn - M.

1. Vad heter du? Malin
2. Ett ord på fyra bokstäver: Mupp
3. Flicknamn: Mia
4. Pojknamn: Mats
5. Yrke: Massör
6. Färg: Marinblå
7. Klädesplagg: Munkkåpa
8. Mat: Moussaka
9. Sak i badrummet: Make up
10. Plats/stad: Malmö
11. En orsak att vara sen: Motorstopp
12. Något man skriker: Milda makaroner!
13. Film: Masjävlar
14. Något man dricker: Must
15. Band: Mötley crue
16. Djur: Mus
17. Gatunamn: Mosippsvägen
18. Bil: Mazda
19. Låt: Magaluf
20. Aktivitet med fler än en deltagare: Massprotest

Jag utmanar alla som vill. Ni som inte har blogg kan skicka via mail. Trevlig helg!

Olika näsor

Pappa kom in en sväng igår kväll. Satte sig i soffan och fick syn på häggen som pryder soffbordet.

- Är det häggen som luktar så starkt?

- Ja, det är det, svarade jag.

- Det luktar ju pink.

Ja, jag antar att det där med lukter är subjektivt. Jag tycker det luktar ljuvligt. Pappa tycker att det luktar kiss.

bygga bo

Husbygget fortskrider. Mats är nu tjänstledig och sliter så svetten rinner. Jag beundrar honom så för att han vill göra detta. Han är så duktig! För även om jag också är en förutsättning för att detta ska bli av så är det han som måste göra det mesta jobbet. Och mycket jobb är det. Vi kommer säkert att ångra oss både en och två gånger, men sen... när huset är klart... då kommer vi att tycka att det är värt allt. För då får vi bo i ett hus som vi nog aldrig vågat drömma om.

Smaka på den du!

Jag har föreslagit brorsan att han ska börja blogga men han är motsträvig. Så än så länge får jag sno det stoff som han annars kunde skriva om, såsom roligheter Gustaf 2 år sagt.

Hemma hos Andreas med familj hade de sett en naturfilm om älgar en dag. Älgkon fick en kalv och speakerrösten beskrev hur det gick till och att kon efteråt äter upp moderkakan. Även små grytor har öron... Några dagar senare pratar de på dagis om vad barnen gillar för fika. Bullar? Kakor? Glass? "Du då Gustaf, vad gillar du för fika?", frågar fröknarna, varpå Gustaf svarar: "Moderkaka!". Jag antar att personalen fick sig ett gott skratt. Samtidigt är ju Gustafs logik så självklar -en blandning av två så bra saker som mamma/moder och kaka måste ju bara vara smaskens.

Nu när gossen äntligen somnat efter en ovanligt segdragen läggning kommer glassbilen och spelar sin dryga trudelutt utanför huset. Väcker den honom nu så ska jag ta mig f-n stämma glassbilen!

P-bot

Denna dag fick en dålig start. Jag har nyss lagt ut mina sista stackars penningar på något så onödigt som en parkeringsböter. Det är den snåla kommunen Mora som inte bjuder på parkeringsplats och eftersom vi inte är vana med p-avgifter hade vi inte en tanke på att betala. "Surt sa Räven om rönnbären". Nu åker jag till mamma och tröstäter.

Jag spricker

Självsprickor på fingertopparna trodde jag inte man fick i min ålder. Att jag var så fördomsfull får jag nu äta upp. Aj. Aj. Aj. Helt otroligt att en ynka liten spricka kan göra en så handikappad.

Vi har alla behov

Är man löjlig när man tycker att det är lite pinsamt att köpa toapapper och en toaborste på samma gång? Det känns som det står nödig i pannan liksom.

En blåsig bra dag

Det var en blåsig dag igår. Syrran flyttade och som tack för att jag inte hjälpte till att bära fick jag fisksoppa. Den blåste av skeden och hamnade över hela stackars Fridah som satt bredvid.
Mamma och pappa som åkt bort skämdes för att de inte hjälpte till med flytten, men som ni ser på kortet behövde hon inte flytta ensam. Jag kokade kaffe och det blev ett härligt kaffekalas under häggen.
På kvällen anslöt jag och svägerskan med ungar till Mats och brorsan som hjälpt "Nyggan" med familj att isolera ett tak. Grillat stod på menyn. Blåsvädret drev dock in den stackars grillmästaren i ladan och slutligen hamnade köttet i ugnen. Middagen blev så där rörig som det lätt blir när det är småbarn med. Härligt rörig om du frågar mig. Maten blev kraftigt försenad på grund av den misslyckade grillningen, men när den väl stod på bordet kastade vi oss över den som hungriga rovdjur. Inte ens en kaskadspya av sällan skådat slag (annat än på tecknad film) kunde få oss att sluta äta.
En överdrivet blåsig men bra dag, på det hela taget. Trots att brorsan blev nerspydd och Fridah blev nersoppad.

Håll i er!

Odins nattvanor är vida beryktade. Till och med folk jag träffar på mina promenader, andra hundägare som jag inte ens vet namnet på, frågar hur det går. Hela bygden känner till vår tuttokiga bebis. Därför, mina kära bloggvänner, är ni de första som nu får höra den glädjande nyheten. Hämta ett glas vatten och sätt er ner innan ni läser vidare. Sensationen har äntligen inträffat - Odin har sovit sin första hela natt! Från klockan 20 igår kväll till klockan kvart i fem imorse sov han som en stock. Då fick han komma över i vår säng och sov till kvart över sex. Jag är i chocktillstånd. Vi är i chocktillstånd. Men Odin är cool, som om han inte hade gjort annat än sovit hela nätter sedan han föddes.

Natten då Odin fick totalnobben...

Inatt ammade jag Odin...ingen gång!!! Bestämde mig igår kväll efter att han ätit ordentligt med mat (och således borde stå sig under natten) att nu får det vara nog med varannantimmesamningen. Snart når tuttarna ner till fissikan (rättviksmål för... ja, ni förstår vad). Han vaknade varannan timme som vanligt men somnade om efter lite gnäll, buffande, blöjbyte och bärande. På morgonen var han lika glad som vanligt och, förvånansvärt nog, inte särskilt hungrig. Nu laddar vi för ännu en tuttfri natt. Wish us luck!

Sabla banditer!

Ture har blivit utsatt för ett brott. Hans integritet har blivit kränkt. Han har blivit skändad och kanske blir hans sig aldrig mer lik efter detta. Sabla banditer! Någon har slangat bensin ur vår blåa pick-up (eller pin-up som farmor säger). Jäkla snorungar! Köp er egen soppa!

Varning för mallgroda!

Stickkursen igår gick över förväntan. Jag slapp rullas i tjära och fjädrar - tvärtom - jag fick till och med beröm! Nu kan jag sticka tvåändsstickning! Jag kanske inte kan om tre dagar men nu kan jag. På fotot ser ni början till ett par vantar åt Odin (men med min takt så blir det kanske eventuella barnbarn som får dem). Att sticka är fantastiskt kul och väldigt avkopplande. Det går inte att tänka på annat, för att hålla reda på allt måste man ha fullt fokus. Dessutom är det väldigt svårt att sluta. Igår kväll när Mats och Odin sov smög jag upp och satte mig vid köksbordet. Endast ackompanjerad av kylskåpets surrande stickade jag ett varv till. Och ett till. Och ett till...

Gratis foton

Jag har fått tips om att man får 100 gratis kort på Fuji om man följer denna länk. Det tackar man inte nej till, speciellt inte om man, som jag, tagit över 400 kort bara i april! Det är inte svårt att komma upp i den summan när man har en sådan tacksam fotomodell hemma.

Nu ska jag för första gången se Spårlöst på fyran. Blödig som jag blivit så lär jag väl börja böla, men det kan inte skada. Trevlig kväll!

Känguruunge

Idag har Odin till stor del varit en känguruunge. Det var farmor som myntade det träffande begreppet imorse då han bara ville bli buren. Så har det fortsatt mest hela dagen och jag kan inte förklara det på annat sätt än att flera tänder är på väg. För er som inte har barn så är det vad alla föräldrar skyller på då deras barn är kinkigare än vanligt och inte är sjuka. Man vill ju så desperat gärna ha en anledning, men vad vet jag? Kanske tycker han bara att det är mysigt att bli runtburen. Jag skulle inte ha något emot det själv ibland faktiskt. Som nu till exempel, när min kära känguruunge sover och jag sitter här, trött och okammad med värkande rygg. Jag ska höra med Mats om han ställer upp.

Hjälp! Jag är med i en svensk syjunta!

Nu börjar allvaret. Fram till nu har det bara varit prat och mat på syjuntan men imorgon blir det andra bullar. Då kommer nämligen en stickexpert och ska lära oss tvåändsstickning (och inte tvåhändsstickning som syster sa. Till och med jag vet att man alltid använder två händer när man stickar! Tyvärr är inte syrran med imorgon och jag får vara klassens clown.) Jag som hjälpligt kan sticka avig eller rät, jag vet inte vilket. Nu kommer mitt rätta jag fram och förnedringen kommer att vara total. Jag får vara tacksam att jag åtminstone får ha mina egna kläder på mig och slipper vara utklädd till kyckling.

Stadsbor igen

Högst motvilligt har vi nu återvänt till lägenheten. Lantlivet gjorde gott för oss alla. Inatt vaknade Odin varannan timme som vanligt. Vi försökte få honom att somna om utan tutten så gott vi orkade, men klockan 4.40 då vi försökt få honom somna i 40 minuter drog jag upp tröjan. Varför sov han bättre hemma hos mamma och pappa? Jag förstår inte...

Husliv

Vi har flyttat till hus. Tyvärr inte vårt eget, men väl mamma och pappas. De har dragit till Sälen och vi såg vår chans till lite miljöombyte. Odin stortrivs här bland alla katter som han inte kan se sig mätt på. Dessutom sov han i ett svep mellan två och sex inatt. Jag tror inte det är sant. Nu ska jag dricka kaffe på glasverandan och njuta av livet som är så underbart vackert. Välkommen sköna maj.